Tvärt emot Sveriges bristande framgång i inledningen av OS i Kina, kopplade Sveriges Wado-landslag greppet redan från början på Wado Ryu VM i Braga i Portugal den 25-27 juli.

En VM-tävling i karate med över 600 deltagare från 24 nationer och som inbjöd till karateaktiviteter under en hel vecka. De 45 deltagarna från Sverige fick en bra uppvärmning på plats med bl a deltagande på speciallektioner på kvällarna med Prof. Suzuki och kata- och kumitelektioner tidigt om mornarna med Micke Öberg och Henrik Hansson. Däremellan fanns även lite tid för shopping i en mycket trevlig stad och bad i Atlanten som ligger endast 20 minuters bilresa från stadskärnan.

Själva tävlingen måste klassas som det bästa arrangemanget någonsin inom Wado Ryu-organisationen globalt, men så hade också kärntruppen i den stora arrangörsgruppen på 150 personer varit lediga två år från sina civila arbeten för att organisera denna tävling. Att antalet sponsorer var stort och att Eurosport direktsände finalerna i kumite var ett av många kvitton på ett lyckat arrangemang.
 
Den inledande tävlingsdagen handlade enbart om kata och kom således att handla till stor del om Sverige. Man skulle göra upp om världsmästerskapstitlarna i 7 olika åldersklasser bland damer och herrar, dvs totalt 14 klasser och Sverige hade deltagare på plats i 13 av dessa klasser.

Alicia Huntzinger inledde i åldersklassen flickor 7-9år och vann hur säkert som helst före Italien och Portugal. Därefter var det dags för vår mest förhandstippade klass, flickor 10-11år. Klubbkompisarna Ester Kylmänen och Lina Wåglund tog i allt vad de kunde och delade förstaplatsen till finalen. Storasyster till den nyblivna världsmästarinnan Alicia heter Andrea Huntzinger och tävlingsdebuterade internationellt i denna klass, men hade oturen att få gå ut först i kvalet vilket är tufft och tyvärr fick Andrea för låga poäng för att ta sig till finalen.

Tove Almqvist som är lite mer rutinerad startade lite längre bak i fältet i denna klass och kämpade sig till en finalplats bland de åtta. Väl i finalen såg Lina starkast ut, men Ester fick större utdelning för sina tekniker och gick segrande ur den svenska guldstriden.

I klassen pojkar 10-11år fick Ludvig Ingemansson oväntat hårt motstånd från Italien, men inte värre än att han kunde avgöra med sina stilrena wado tekniker i finalen. Nästa klass, flickor 12-13 år var återigen en ren svenskklass enligt förhandsoddsen. Elin Ernekrans inledde med att ta en helt ointaglig poängledning inför finalen. För Elin gällde det i princip att inte ramla omkull i finalen så var guldet i hamn. Bakom Elin kämpade Josephine Sjöberg och Fredrika Håkanson om de övriga pallplatserna och de lyckades ta sig in på delad tredjeplats. Maja Markiewicz kämpade väl i samma klass, men dömdes utanför finalen pgr. av ett misstag i katan.

Om Elin vann flickklassen i åldern 12-13 år överlägset så blev det än mer spännande i samma klass för killarna. Gustav Andersson kämpade väl, men kom inte över den poäng gräns som behövdes för att bli en av de åtta i finalen. Daniel Brinkenberg startade i samma klass och var lite tagen av att debutera i så stora sammanhang och dessutom vara favorit till segern. Han tog sig till final från kvalet på en delad andraplats tillsammans med en Portugis, men med en Belgare före sig. Väl i finalen hade Daniel fått koll på hur allt fungerade och slog till med en utmärkt Pinan Yondan som ingen riktigt kunde upprepa. Därmed var guldet Daniels, med blotta 0.1 poängs marginal, men det räcker för att vinna!

I klassen flickor 14-15 år var pressen stor på Mia Karlsson som hade att försvara sitt EM guld från 2007. Nu visade det sig att största motståndet om guldet i klassen lite oväntat kom från Julia Mazur som äntligen hade fått fart och fokus i sin kata. Väl i finalen tog Mias rutin ut sin rätt och hon drog ifrån till guld, medan Julia fick nöja sig med brons. Utmärkt prestation av Mia och även Julia som verkligen överraskade på tävlingsdagen.

När det gällde klassen pojkar i åldern 14-15år blev det en mycket tuff historia mellan klubbkompisarna Antonio Olaya och Jesper Almqvist. Antonio tog ledningen i kvalet med mycket liten marginal före Jesper och en engelsman. Väl i finalen fick Antonio inte de två domarna från England på sin sida, utan engelsmannen som legat på delad andraplats tog ledningen. Jesper Almqvist gick då ut på mattan och gjorde sitt livs kata, Kushanku, enligt Micke Öberg och de engelska domarna kunde inte håll tillbaka poängen, utan Jesper avancerade poängmässigt och vann klassen med Antonio på bronsplats. I denna klass gick även Alexander Mattson vidare till finalen men utanför medaljplats och Adam Englund som tävlingsdebuterade hade samma otur som Andrea Huntzinger, han fick det otacksamma uppdraget att inleda kvalomgången, inte lätt när man debuterar, så Adam tog sig tyvärr inte vidare till finalen.

I klassen yngre damer, sk. kadettklass 16-17 år hade Sunita Memetovic att försvara sitt EM guld från 2007 och det gjorde hon med bravur. Vi som såg på, kunde konstatera från hennes fokus och inlevelse i katan att hon var där för att vinna, oavsett vad domare eller andra tyckte. Poängmarginalen var inte stor men vann gjorde hon.

I samma klass tävlingsdebuterade Nathalie Lindberg också med bravur. Man kunde se att ”Natta” var lite tagen av att tävla internationellt för första gången, men hon tog sig till finalen vilket var målet och väl i finalen avancerade hon till en 5:e plats vilket var mycket bra gjort.

Nästa klass på mattan var yngre herrar, åldern 16-17år där Patrik Backlund hade att försvara sitt EM guld från 2007. Precis som för Sunita var det inget snack, Patrik tog en säker ledning direkt i kvalet och drog även ifrån i finalen, med högsta poängen för dagen för katan Chinto, från Prof. Suzuki som var huvud domare. Här var det mer spännande att se om klubbkompisen Mathias Öhlin skulle kunna ta sig upp på pallen, vilket han lyckades med och bärgade en bronsplats, bravo. Man kunde konstatera att kadetterna Sunita och Patrik hare stor tävlingserfarenhet. Tvärt emot tävlingsdebutanterna njöt de av att få starta först i sina grupper och på så sätt ”visa var nivån ska ligga”. De gick båda ut först i finalen och satte en poängnivå som ingen annan i gruppen kunde komma upp till, det gör man bara när man har rutin.  
I damklassen deltog Angela Olaya som enda svenska, men en skada i ryggen gjorde att hon inte orkade ta sig till finalen denna gång. Till finalen tog sig däremot Ossian Markiewicz och Johan Ossa i herrklassen. Ossian gick tillbaka ett steg från kvalet där han kom 2:a och slutade i finalen som 3:a, medan Johan spurtade upp sig från en 5:e plats i kvalet och delade tredjeplatsen med Ossian i finalen. Även här kunde man se att den rutinerade Johan Ossa hade önskat att han lottats till att få starta först i gruppen.

För damer veteraner fanns det inget att göra mot storfavoriten från Italien som vann med det högsta poängsiffrorna totalt, i hela tävlingen, men Bessie Salas var otroligt laddad och fick till en suverän final kata, vilket resulterade i ett silver före Lotta Keto som fick nöja sig med bronset denna gång. I klassen herrar veteraner bjöd Henrik Edin på bäst motstånd mot den italienska dominansen och slutade 5:a. Ove Lundmark tog sig också till final, men hamnade utanför pallen och Johan Brinkenberg hade oturen att missa finalen med minsta möjliga poängmarginal.

Det totala resultatet för Sverige från första dagen på VM blev att Sverige stod på prispallen vid 11 av 13 möjliga tillfällen (i en klass hade vi inte någon deltagare). Vi missade pallen i klassen damer seniorer och herrar veteraner. Självklart var Sverige i stor ledning vad gällde kampen om mest medaljer mellan de 24 deltagande länderna, men engelsmännen visade ett varnande finger på kvällen och sa att ”i morgon efter kumiten är vi i ledning”, något de tyvärr fick alldeles rätt i, men först under dag 3. 

Dag två handlade om individuell kumite.

Unga Mona Tlili tävlingsdebuterade i klassen flickor 12-13år, men hade tyvärr nerverna lite utanpå Gin och åkte ut i kvalet. Nåväl, lite mer rutin och denna unga dam kommer att ta medalj. Tyvärr var det många som följde Monas exempel och åkte ut i kvalet.

Bäst bland juniorerna klarade sig Jesper Almqvist och Gabriel Ingemansson som båda slutade på 5:e plats efter att ha åkt ut i återkvalet. Även Julia Mazur lyckades vinna en match innan det blev respass ut ur gruppen. Sunita Memetovic behöll fokus från gårdagens kata tävling och tog sig till final även om avgörande semi mot en norska kom att bli med domaromröstning.

Domarna hade inte Patrik Backlund med sig, som dömdes bort i sista sekunden för fasthållning trots ledning med 3-1 och Kalate Akolor som fick domarna mot sig i omröstning i semi och Tim Hjelte som dömdes bort i omröstning redan i inledningen av kvalet. Mycket trist för Patrik, Kalate och Tim.

Niklas Andersson kämpade som en furie och vann återkvalet på ren vilja, vilket innebar ett brons i klassen herrar -65kg. Även Simon Sköld i klassen -70kg vann brons, men med elegans och finess. Vi som såg på, hade gärna sett Simon i en final och fattar fortfarande inte varför han förlorade semi – vad hände, någon som vet? Helt plösligt var tiden slut och Simon hade förlorat en match som han ”ägde”.

Andreas Lindberg och Mattias Garrido kämpade väl i sina viktklasser men fick inte ut några poäng för sina tekniker. En som kämpade så det rök ur öronen var Erik Nordlund i den tyngsta klassen, men även Erik fick inte de poäng som vi i publiken tyckte att han förtjänade.

Stort hopp hade vi ställt till Garip Jensen i den till antalet största klassen vad gäller deltagare. Tyvärr lyckades inte Garip ta sig vidare trots mycket vilja och hård kamp. Farrokh Farbodi matchade i veteranklassen och var snäll som ett lamm, inte den tuffa Farrokh vi är vana att se, men så var motståndaren något lättare och tyvärr ganska snabb. Man hade önskat att Farrokh fått en annan, lite större och tyngre motståndare.

Eva Tlili hade till sin vana trogen otur med lottningen, hon lottades mot favoriten och den blivande vinnaren redan i första omgången i veteranklassen för damer. Trots en bra insats blev det för svårt och bronset får ses som ett plåster på såret från den insatsen av Eva.

Väl på kvällen är det dags för finaler. Sunita var den enda som tagit sig till final av alla svenskar, så hejarklacken på läktaren var laddad till tusen. Väl i finalen tog Sunita greppet direkt. Motståndaren uppträdde mer eller mindre som paralyserad. Någon på läktaren uttalade det klassiska idrottsreferatet att ”den finalmatchen hade även Sunita´s mamma vunnit”. Kanske var det så, men vägen till finalen var minsann kantad av utmaningar som Sunita parerat väl och guldet förtjänade hon verkligen. Dag två slutade med ett guld och fyra brons i 24 möjliga klasser.

Dag tre inbjöd till lagkumite i 8 klasser samt en klass för Tanto Dori.

De yngre herrarna Gabriel Ingemansson, Patrik Backlund och Ramzi Tlili var först ute på mattan och hade Frankrike att slå. Patrik inledde med att vinna sin match, han var fortfarande arg över domarfadäsen från dag 2 och såg till att vinna direkt med 5-0. Gabriel Ingemansson gjorde en kanoninsats men förlorade med udda siffra. Tyvärr drabbades sen Ramzi Tlili av att domarna inte ville se hans slag och sparkar som poänggivande. Ramzi försökte med allt, utan att få rättmätig utdelning och vårt lag i klassen yngre herrar var därmed utslagna med 1-2.

Därefter var det dags för favorittippade laget Varona Farbodi, Julia Mazur och Mia Karlsson, men lottningen gav även dem Frankrike som första motståndare. Den franska storfavoriten Noelle som misslyckats dagen innan i den individuella klassen var inte nådig nu när hon fick revanschera sig.

Mia Karlsson som debuterade i kumite hade inget att sätta mot henne denna gång. Varona Farbodi gick därefter ut och ville även hon revanschera sig från gårdagens individuella insats, vilket hon gjorde med bravur och vann en tät match. Tyvärr lyckades inte Julia avgöra i sista matchen, en otroligt spännande match där Julia fick ge sig. Juniorerna Jesper Almqvist, Antonio Olaya och Alexander Mattson lyckades ta sig till återkval efter förlust mot vinnande laget från England och bärgade ett brons efter att Jesper tagit luften ur italienarna och utklassat deras bästa deltagare i laget i den inledande matchen. Antonio Olaya kunde sen paradera mot en mycket dålig motståndare, enda spänningen var om Antonio som var mycket laddad, skulle slå för hårt och bli diskad. Antonio agerade dock iskallt och bronset var i hamn.

Nästa lag på mattan var Sveriges damlag där Bessie Salas hoppat in istället för en skadad Angela Olaya. Bessie förlorade med 3-6 i sin tävlingsdebut i kumite, på ett VM! Behöver man säga mer än att alla bör ta av sig hatten och buga nästa gång man träffar Bessie, en helt suverän insats. Efter Bessie var det dags för Eva Tlili att jämna ut tillställningen till 1-1 så att en otroligt revansch sugen Afsaneh Farzan skulle få komma upp på mattan och avgöra. Detta efter att vi sett en match under gårdagen i -53kg klassen med henne som var allt annat än den annars så pigga och snabba Afsaneh. Eva hinner bara buga och ta ett första steg in i matchen så faller hon ihop. Det visade sig att hälsenan gått av och det blir ilfart till sjukhuset.

Eftersom matchen gått igång tilldöms motståndarna segern; ointagliga 2-0 i bäst av tre. Man ser från läktarplats, inte bara att Eva har ont, utan även hur ”rullgardinen går ner” hos en otroligt laddad Afsaneh, som inte får komma in och avgöra.

I herrklassen hade vi tre lag till start, där Tim Hjelte måste lyftas upp som den största fightern bland alla herrarna. Alla som har sett filmen Karate kid fick uppleva slutscenen en gång till på denna tävling. Med två skadade revben står Tim upp, med högra handen hållande i sidan för att hålla revbenen på plats och med vänstra handen försöka avgöra en match i återkvalet dit han tagit sig tillsammans med Garip Jensen och Kalate Akolor.

Efter ett tag avbryter domarna då Tim i princip bara vinglar runt på mattan för att försöka hålla balansen trots smärtan. De övriga två herrlagen åkte ut direkt i kvalet.

Dagen avslutas med Tanto Dori där Ossian Markiewicz och Patrik Backlund bildat par för att försvara Sveriges färger. Grabbarna fick tyvärr en svår lottning direkt, första omgången mot förhandsfavoriterna; Italien. De förlorar med 3-0, men får beröm av Prof. Suzuki som sa att det var ett perfekt utförande om det varit en wado uppvisning, en riktig stilstudie i wado tekniker, men på tävling måste det vara mer fart och fläkt, - vi har lärt oss detta nu, till nästa mästerskap, sade Micke Öberg, till grabbarna efteråt. 

Dag 3 slutade således med ett brons av 9 möjliga klasser och England gick förbi Sverige i medaljligan.  

På förra Wado Ryu VM, i Dallas, USA 2005 tog Sverige 7 guld, 6 silver och 11 brons, totalt 24 medaljer, något man inte trodde var möjligt att slå, men på detta VM i Braga, Portugal blev slutresultatet för Sverige 10 guld, 2 silver och 13 brons, totalt 25 medaljer.  Nu följer enligt planen EM i Georgien (?) 2009, EM i Italien, Venedig 2010 och VM i USA 2011.

Vi som följde tävlingen från läktarplats är helt säkra, 25 medaljer går inte att slå, men vi får se vad som händer på VM om tre år i USA. Fram till dess kan vi glädja oss att vi är världens näst bästa nation i Wado Ryu karate!                       

Resultatlistor

» dag 1

» dag 2

» dag 3